Klubbens början i södra London

Arsenal Football Club grundades år 1886 av arbetare på Royal Arsenal-fabriken i Woolwich. Klubben gick då under namnet Dial Square, innan den snabbt bytte till Royal Arsenal och senare Woolwich Arsenal. De första åren präglades av amatöranda och lokalt engagemang, men redan 1893 blev Arsenal en av grundarna av Football League Second Division.

På grund av ekonomiska problem och dåliga publiksiffror i Woolwich flyttade klubben 1913 norrut till Highbury i Islington. Denna flytt blev avgörande – Arsenal etablerade sig i ett tätbefolkat område och rivaliteten med Tottenham Hotspur började ta form.

Storhetstiden under Herbert Chapman

På 1930-talet inleddes Arsenals första guldålder under managern Herbert Chapman. Han moderniserade klubben både taktiskt och organisatoriskt. Chapman införde den klassiska “WM”-formationen, introducerade tröjnummer och den ikoniska vita ärmdesignen på Arsenals röda tröjor. Under hans ledning vann klubben sin första First Division-titel 1930/31, följt av ytterligare ligasegrar 1932/33 och 1933/34.

Chapmans arv levde vidare långt efter hans död 1934, och under 1930- och 1940-talen blev Arsenal Englands mest framgångsrika klubb.

Efterkrigstid och nya legender

Efter andra världskriget fortsatte Arsenal att vara en maktfaktor. Klubben vann ligan 1947/48 och återtog sin plats i toppen på 1950-talet. 1971 blev ett historiskt år då Arsenal under Bertie Mee vann sin första dubbel, både ligan och FA-cupen. Laget med spelare som Charlie George, Frank McLintock och Pat Rice blev legendariskt.

1980-talet förde in en ny generation. Under George Graham vann Arsenal ligan 1989 på ett dramatiskt sätt – med Michael Thomas avgörande mål i sista minuten mot Liverpool på Anfield. Under Graham kom också FA-cup- och Ligacupdubbeln 1993 samt Cupvinnarcupen 1994.

Arsène Wenger och den moderna eran

Den mest definierande epoken i modern tid kom med fransmannen Arsène Wenger, som tog över laget 1996. Wenger revolutionerade både Arsenals spelstil och den engelska fotbollen i stort. Under hans ledning spelade Arsenal en teknisk, offensiv fotboll som kombinerade kontinental precision med brittisk intensitet.

Wenger ledde laget till tre Premier League-titlar (1997/98, 2001/02 och 2003/04), och laget gick obesegrat genom hela säsongen 2003/04 – en prestation som gav dem smeknamnet The Invincibles. Under hans tid vann Arsenal även sju FA-cuper, flera Community Shields och nådde Champions League-finalen 2006.

Wenger lämnade klubben 2018 som Arsenals mest framgångsrika och långvariga manager med över 1200 matcher.

Ikoniska spelare genom tiderna

Arsenals historia är fylld av legendariska spelare. Bland de största finns: Tony Adams, klubbens symbol för lojalitet och ledarskap; Thierry Henry, klubbens främste målskytt genom tiderna; Patrick Vieira, den karismatiske lagkaptenen som styrde mittfältet under Wengers storhetstid; samt Dennis Bergkamp, vars teknik och spelförståelse gav Arsenal en ny dimension på 90- och 2000-talet.

Andra namn som Ian Wright, Robert Pirès, Freddie Ljungberg och Cesc Fàbregas har också lämnat starka avtryck, både på planen och i klubbens identitet.

Titlar och framgångar

Arsenal är en av Englands mest framgångsrika klubbar med totalt:

• 13 ligatitlar (varav tre i Premier League-eran)
• 14 FA-cuper – rekord i England
• 2 Ligacuper
• 16 Community Shields
• 1 Cupvinnarcup (1994)
• 1 Inter-Cities Fairs Cup (1970)

Med sina 14 FA-cuptitlar är Arsenal den mest framgångsrika klubben i turneringens historia, en symbol för klubbens förmåga att ständigt återuppfinna sig själv genom olika epoker.

Nutid och framtid

Efter några år av ombyggnad och generationsskifte har Arsenal under Mikel Arteta återfått sin identitet och konkurrenskraft. Under säsongen 2023/24 var klubben med i titelstriden ända in i slutet, med unga stjärnor som Bukayo Saka, Martin Ødegaard och William Saliba som symboler för framtiden.

Från sina rötter i Woolwich till det moderna Emirates Stadium står Arsenal som ett bevis på kontinuitet, kultur och klass, en klubb som lyckats kombinera tradition med innovation i över 135 år.

Flyg från Stockholm till London

Att ta sig från Stockholm till London är både snabbt och enkelt. Direktflyg avgår dagligen från Arlanda (ARN) och Bromma (BMA) till flera av Londons flygplatser: Heathrow (LHR), Gatwick (LGW), Stansted (STN) och Luton (LTN). Flygresan tar cirka 2 timmar och 30 minuter, vilket gör det möjligt att resa dit en fredag eftermiddag och vara hemma igen söndag kväll.

Flera lågprisbolag, som Ryanair och Norwegian, flyger ofta till Stansted och Gatwick, medan SAS och British Airways erbjuder bekväma alternativ till Heathrow. För en smidig resa rekommenderas att boka direktflyg som landar i Heathrow eller Gatwick, därifrån finns snabb och enkel transport in till centrala London.

Transport från flygplatsen

Londons kollektivtrafik är välutvecklad och det finns flera sätt att ta sig in till staden:

Heathrow: Ta Heathrow Express till Paddington Station, restid cirka 15 minuter. Ett billigare alternativ är tunnelbanan (Piccadilly Line) som tar cirka 50 minuter till centrala London.

Gatwick: Gatwick Express går till Victoria Station på 30 minuter. Alternativt kan du ta Southern eller Thameslink-tåg, vilket ofta är billigare men tar lite längre tid.

Stansted: Stansted Express tar dig till Liverpool Street Station på cirka 45 minuter.

Luton: Härifrån går tåg till St Pancras International (ca 35 minuter) efter en kort bussresa från flygplatsen till tågstationen.

Boende i London – var ska man bo?

London erbjuder boende för alla typer av resenärer – från budget till lyx. Valet av område kan påverka din upplevelse, särskilt om du planerar att gå på match. Här är några rekommenderade områden:

King’s Cross & St Pancras: Perfekt för dig som vill ha enkel tillgång till tunnelbanan och tåg till olika delar av staden. Centralt och smidigt för både Arsenal, Tottenham och West Ham.

Fulham & Chelsea: Charmiga kvarter nära Stamford Bridge. Här finns mysiga hotell, trevliga pubar och promenadavstånd till floden Themsen.

Stratford: Ett modernt område med bra hotell och shopping, perfekt för dig som ska se West Ham på London Stadium.

Camden & Islington: Trendiga stadsdelar med musikliv, barer och restauranger – perfekt för en helg med både fotboll och kultur.

Priserna på hotell varierar beroende på säsong och område. För en fotbollshelg kan du räkna med 1 200–2 000 SEK per natt för ett bra mellanklasshotell.

Tips för en lyckad fotbollshelg

För att få ut det mesta av resan – planera i förväg. Kolla spelschemat för Premier League och Championship och boka biljetter tidigt, särskilt till de stora klubbarna. Kombinera gärna matchen med andra upplevelser: en promenad längs floden, en pubkväll i området runt arenan eller ett besök på klubbens museum.

Ett smidigt sätt att ta sig runt är att skaffa ett Oyster Card eller använda kontaktlöst betalkort i kollektivtrafiken. Tågen och tunnelbanan tar dig enkelt mellan arenorna i norra, östra och västra London.

En helg som kombinerar allt

En fotbollsresa till London från Stockholm är mer än en sportresa – det är en chans att uppleva staden på riktigt. Från fish and chips på en pub i Fulham till applåderna som rullar över Emirates eller Stamford Bridge – varje ögonblick är en del av den engelska fotbollskulturen.

Packa lätt, boka i tid och låt helgen handla om det den ska: fotboll, gemenskap och en stad som andas historia.

För många engelska fotbollsfans börjar matchdagen inte på arenan, utan på puben. Här, bland mörka träpaneler, tunga ölglas och ljudet av gamla fotbollssånger, utspelar sig en ritual som är lika viktig som själva matchen. Londons pubkultur är djupt sammanvävd med fotbollen – varje klubb har sina stamställen, och varje pub sin egen identitet.

Från Highbury till Holloway Road

Runt Arsenals Emirates Stadium i norra London finns ett helt nät av klassiska matchdagspubar. The Tollington Arms är kanske den mest ikoniska, här möts generationer av Gooners för att diskutera startelvor, förväntningar och gamla minnen. Några hundra meter bort ligger The Gunners Pub, fylld av klubbminnen från Highbury-eran. Väggarna är täckta av gamla matchtröjor och fotografier, och stämningen är alltid elektrisk när “North London Forever” ljuder ur högtalarna.

Fulham Road och den blå gemenskapen

Söderut, vid Stamford Bridge, tar pubarna på Fulham Road över scenen. Här hittar man klassiker som The Butcher’s Hook, där Chelsea Football Club faktiskt grundades år 1905. Denna lilla hörnpub bär på över ett sekel av historia, och en matchdag här känns nästan som en tidsresa. En bit bort ligger Frankie’s Sports Bar, där moderna skärmar blandas med vintagefoton – en perfekt plats för både lokalbor och tillresta supportrar.

East End: arbetarklassens hjärta

Östra London har alltid burit på en råare, mer jordnära fotbollskultur. Runt West Ham Uniteds London Stadium i Stratford är The Boleyn Tavern ett måste för nostalgiker. Puben var en gång ett stenkast från den gamla arenan Upton Park, och mycket av dess själ lever kvar här, väggmålningar på legender som Bobby Moore och bilder från klubbens stora ögonblick berättar historien om en klubb som vägrar tappa sin identitet trots flytten till det moderna.

Puben som kulturarv

Det engelska pubbesöket är mer än ett stopp för en pint, det är ett socialt centrum, en plats där gränser suddas ut. Oavsett om man hejar på Arsenal, Chelsea eller West Ham finns en gemensam rytm i hur en matchdag utvecklas: först spänning, sedan sång och, oavsett resultat, en känsla av gemenskap. För många är pubarna det verkliga hjärtat av engelsk fotboll, där berättelserna föds, där rivaliteten hålls levande och där kulturen förs vidare.

Att uppleva det själv

För den som reser till London för att se fotboll är det värt att lägga tid på att utforska dessa platser. Kom tidigt till området runt arenan, prata med lokalbefolkningen, beställ en pint och känn in atmosfären. Det är här du får förståelsen för varför engelsk fotboll är så mycket mer än sport – det är kultur, historia och vardag på samma gång.

En arena med historia

Stamford Bridge invigdes redan 1877, vilket gör den till en av de äldsta fotbollsarenorna i England som fortfarande används. Från början användes den av London Athletic Club för friidrott. I början av 1900-talet köpte entreprenören Gus Mears området med ambitionen att skapa en toppmodern fotbollsarena. När Fulham FC tackade nej till att flytta in startade Mears i stället en ny klubb: Chelsea FC och Stamford Bridge blev dess självklara hem.

Utveckling och förvandling

De tidiga versionerna av Stamford Bridge hade löparbanor och enkla träläktare. Under 1930-talet tog arenan tydligare fotbollsform, och The Shed End växte fram som sånghjärtat för de mest hängivna supportrarna. På 1970-talet inleddes ett ambitiöst moderniseringsprojekt som delvis bromsades av ekonomiska svårigheter. Under 1980-talet tilltog ägarstriderna och klubben riskerade att förlora sin arena, men på 1990-talet återtog Chelsea full kontroll och en långsiktig upprustning tog fart.

Stamford Bridge idag

I dag rymmer arenan drygt 40 000 åskådare och räknas som en av Premier Leagues mest ikoniska platser. Atmosfären väger tungt trots den relativt kompakta storleken: på matchdag fylls Fulhams gator av blå tröjor och pubarna sjuder av sång. West Stand dominerar arkitekturen, medan Shed End och Matthew Harding Stand bevarar den intima känslan som kännetecknar klassiska engelska arenor. Runt arenan finns museum, butik och restauranger som gör området levande året runt.

Platsen och omgivningen

Stamford Bridge ligger på Fulham Road i ett charmigt hörn av västra London där traditionell brittisk arkitektur möter exklusiva townhouse. Närmaste tunnelbanestation är Fulham Broadway på District Line, bara några minuters promenad från huvudentrén. Redan på vägen dit märks stämningen: gatuförsäljare, programblad, halsdukar och doften av grill blandas med supportrarnas sånger.

Framtid och arv

Chelsea har under lång tid undersökt möjligheterna att bygga om eller expandera Stamford Bridge till runt 60 000 platser, men planerna har skjutits upp vid flera tillfällen. Oavsett framtida beslut förblir arenan klubbens hjärta – en plats där historien sitter i väggarna och där varje match bär spår av generationer som stått på samma läktare. Från 1905 till i dag har Stamford Bridge sett ligatitlar, europeiska triumfer och dramatiska kvällar under strålkastarna. För Chelseafansen är den mer än betong och stål: den är ett hem.

Rivalitetens identitet

Derbyt handlar om mer än tabellplaceringar. “St Totteringham’s Day” dagen då Arsenal matematiskt säkrar att sluta före Spurs, var länge en årlig tradition för rödvita fans, innan Tottenham bröt trenden i och med att de för första gången på 22 år slutade över Arsenal säsongen 2016/17 och sedan höll en svit av placeringar före rivalen i flera år. Det understryker hur maktbalansen svängt periodvis även i modern tid. 

Historiskt facit

Ser man till alla tävlingsmatcher fram till den 15 januari 2025 har klubbarna mötts 197 gånger: Arsenal leder med 84 segrar, Tottenham har 61 och 52 matcher har slutat oavgjort. Arsenal har därmed den totala övertaget historiskt, även om Spurs minskat gapet i Premier League-eran. Största segermarginal i derbyt är Arsenals 6–0 på White Hart Lane 1935, medan Tottenham har två 5–0-segrar (1911 och 1983). Harry Kane är derbyt historiske skyttekung med 14 mål. 

De senaste mötena

Under hösten 2024 vann Arsenal med 1–0 på Tottenham Hotspur Stadium efter en fast situation där Gabriel Magalhães nickade in segermålet i den 64:e minuten. 

Den 15 januari 2025 tog Arsenal ytterligare en derbyseger, 2–1, på Emirates Stadium. Spurs tog ledningen genom Son Heung-min, men en kvittering följde innan Leandro Trossard avgjorde före paus. Resultatet gav Arsenal ett lyft i toppstriden och förstärkte deras grepp i den samtida inbördes statistiken. 

Sommaren 2025 spelades för första gången ett North London Derby utanför Storbritannien – en försäsongsmatch i Hongkong – där Tottenham drog det längsta strået. Det var inte ett tävlingsmöte, men markerade hur långt derbyts varumärke nått globalt. 

Platserna: N5 och N17

Derbyt utspelar sig mellan två arenor knappt en mil ifrån varandra. Arsenals hem är Emirates Stadium i Holloway (N5), en modern arena som ersatte Highbury 2006,  medan Tottenham spelar i det hypermoderna Tottenham Hotspur Stadium i N17, byggt på platsen där White Hart Lane en gång stod. Den korta sträckan och historien kring flytten gör att matcherna känns som en uppgörelse om norra Londons identitet lika mycket som om tre poäng. 

Varför derbyt sticker ut

North London Derby bär på allt som definierar engelsk fotboll: lokalt rotad kultur, generationer av minnen och återkommande skiften i maktbalansen. Det har gett ikoniska mål, dramatiska vändningar och spelare som skrivit in sig i klubbhistorierna – från Robert Pires och Emmanuel Adebayor till Harry Kane. Oavsett formkurva och tabelläge levererar derbyt nästan alltid en elektrisk intensitet som känns långt utanför Londons gränser.